Det är dags för sändningar från Grimeton igen julafton 2007. Se mer på http://www.alexander.n.se. De kommer att starta upp sändaren ca 7:30z, sända ett meddelande 8z och repetera det 8:15z. Frekvensen som vanligt 17,2 kHz. De har ingen amatörradioaktivitet denna gång.
Under sändningarna från Grimeton den 19 februari 2006 provade vi att lyssna vid Falu Radioklubb. Utrustningen var vad som stod i shacket och hängde i luften redan. Resultatet blev över förväntan. Det var inga problem att höra baktonen på sändaren, dvs signalen från sändaren med nyckeln uppe. Signalerna var mycket bättre än någon av de exempelfiler som finns på SAQ:s hemsida.
Antenn
Antennen blev en dipol ur sloopersystemet för 7 MHz. Vi provade även en dipol för 3,6 MHz, men den hade en baluntransformator som kortslöt långvågssignalerna. Slooperns dipoler matas utan baluner. Matarledningen är 50 ohms coax, uppskattningsvis 50 meter. Omräknat till kapacitans blir det 5 nF. Coaxens skärm är jordad på flera ställen på vägen.
Mottagaren
| Någon mottagare i form av diskreta komponenter hade vi inte. Antennen kopplades direkt till datorns mikrofoningång. Mottagaren utgjordes av ett SDR-program. Börja med att ta hem det mottagarprogram du tänkt använda. För att bekanta dig med programmet kan du koppla in en vanlig mikrofon i stället för antennen, eller lyssna på andra sändare i frekvensområdet. Jag minns det hördes några olika stationer som sände FSK, frekvensskiftsnyckling någon kHz på sidan av SAQ.Det vi använde heter Linrad och är gjort av SM5BSZ. Från början är det gjort för månstuds med telegrafi, men fungerar även för t ex SSB, AM och FM. SAQ sänder samma sorts telegrafi, så det passar utmärkt. Programmet kan visa spektrat så brett som ljudkortet klarar att fånga in, eller zooma in på en del av det. Med ett musklick i spektrat väljer man ut en signal som sedan behandlas som i en superheterodynmottagare, fast i ettor och nollor. Filterbandbredd och form kan justeras ganska fritt, och BFO-frekvensen kan justeras. Annan signalbehandling går också att göra, t ex dämpning av pulsstörningar. Nedan är en bild av skärmen 19 februari. I vänstra delen syns ett streck strax över 17000, och ett grönt streck i kurvan under. Det gröna strecket visar var lokaloscillatorn för högra halvan finns. På höger sida finns den del man valt i stora spektrat. Under ser man filterkurvan, som går att dra i med musen och justera både bandbredd och form. Där syns också spektrat som en kurva. |
 |
Söndag 2 juli var det dags igen
Grimeton-sändaren är igång lite då och då, se information på SAQ:s hemsida. Jag var med far och mor på torpet i Värmland, långt från urbana störningar. Laptopen följde med och 3,5mm-proppen med lite sladd från en havererad hörlur som antennanslutning. Resten fanns på torpet. Lite spaning och jag utsåg uthusets plåttak 11 x 7 m, 4-7m upp, som en lämplig E-fältsantenn. Det koppldes in på mikrofoningången med startkablarna från bilen. Motvikt blev skarvsladden till sågklingan, 30 meter gummikabel, som jag rullade ut på marken. Resultatet blev över förväntan. Baktonen var klar och tydlig, och med nyckeln nere var signalen 27 dB starkare. Efter att ha lyssnat på avstämningsövningar och meddelandet, så provade jag med enbart bilens 2,5 m långa startkablar liggande på marken som antenn. Signalen var naturligtvis svagare, men med justering av bandbredd och expansion av dynamiken så blev det läsbart.
Linrad
Linrad, utvecklat av Leif, SM5BSZ för EME-trafik, har en ganska lång historia. Från början, i mitten av 80-talet, var det spektrumanalys i en sk signalprocessor, TMS320 från Tektronix. Det visade bara en bild av spektrat. Sedan, runt 1990, blev det ett DOS-program där hårdvaran var hårt styrd, eftersom drivrutinerna fanns i programmet. Det gav även en hörbar signal. Där utvecklades många av de signalbehandlingar som fortfarande används. I slutet av 90-talet blev det ett program att köra under Linux, där Leif överlät åt andra att göra drivrutinerna vartefter hårdvaran utvecklades, men programmet styrde fortfarande ganska detaljerat över timing mm. Där gjordes bl a en noiseblanker som är något utöver det vanliga. Sedan något år har mesta tiden gått åt till att göra om programmet till flertrådsprogram. I och med det har det även varit möjligt att kompilera för Windows. Varje plattformsbyte har kostat ett antal år av utveckling, särskilt steget DOS - Linux.
Vartefter hårdvaran utvecklats har även den bandbredd som kan hanteras ökat. DOS-programmet hanterade strax över 20 kHz. Jag har sett skärmdumpar från Linrad med över 300 kHz in i datorn. För 6-7 år sedan var ett vasst ljudkort som Delta44 ungefär vad en dator kunde hantera i datamängd, och gav strax över 90 kHz med två RF-kanaler. För att lyssna på SAQ med Linrad under Windows räcker ett standard ljudkort och en pentiumdator bortemot en GHz klockfrekvens. Jag provade med en Pentium II 350 MHz, men programmet kraschade när jag klickade på någon signal. Efter lite justering av parametrar har jag dock fått även den att fungera, i alla fall fram till att Windows tycker något annat är viktigare.
Starta Linrad
Börja med att ladda ner det från Leifs hemsida, längst ner på Linrad-sidan. För Windows är det filen wlr2-xx.zip som ska hämtas. Packa upp den på hårddisken i lämplig mapp, t ex C:\linrad. Sedan är det bara att starta programmet Linrad från utforskaren, eller göra en genväg. Programmet installeras inte i operativsystemet i egentlig mening, det är bara en exekverbar fil.
Första gången kommer några frågor. Tryck S, Enter. Font scale: lämpligt värde är 2, näst minsta. Parport address: mata in 0. Percentage with:100 och percentage height:95, så verktygsfältet får plats. Nu har ett nytt fönster skapats, som är Linrad. Spara det du just matade in genom att trycka W som i Write.
Mode A är lämplig för SAQ. Tryck A. Eftersom A/D inte är konfigurerad kommer några frågor om det. Över 35 kHz samplingsfrekvens behövs för SAQ. Standardfrekvenser är 44100 Hz eller 48000 Hz, som de flesta ljudkort klarar. 16 bitar räcker gott, och som radio interface välj 1 "one rx channel, normal audio". Har du flera ljudkort installerade kan du göra fler val. Tillbaks till huvudmenyn är det W för att spara inställningarna. Det skapar filen par_userint.
Tryck A igen. Nu är det fler parametrar som ska fyllas i. Fast Leif har fyllt i det mesta, så till att börja med kan du bara trycka Enter så kommer du efter ett antal sidor in i mottagarfönstret.
Nu är det dags att få in lite signaler i datorn. Koppla in en antenn till mikrofoningången, eller en mikrofon om du inte har en antenn i närheten. Starta volymkontrollen för inspelning, välj mikrofoningången och justera upp nivån lite från bottenläget. I vissa Windowsversioner kan man starta volymkontrollen i inspelningsläget direkt med växeln -r, ex "SNDVOL32.EXE -r". I andra funkar inte det.
Linrad har ett antal fönster. I fönstren finns smårutor med siffror och annat. Undrar man över funktionen ställer man markören på det man undrar över och trycker F1. Är stora fönstret helt svart eller helt vitt behöver innivån justeras. Vitt är för mycket insignal och svart för låg. Vid rätt nivå är bakgrunden blåsvart och signaler framträder i vattenfallet som streck eller band, beroende på bandbredd.
Klicka på ett av strecken. Då kommer signal även i det andra fönstret. Förhoppningsvis hörs även något i högtalarna. Utsignalen är "wave". I programmet justeras volymen med röda staplar till vänster om filtergrafen.
Det här är tänkt att vara en inspirationskälla och berätta vilken enkel utrustning som behövs för att lyssna på SAQ, och hur man kommer igång med Linrad. För fulltäckande och uttömmande information om Linrad hänvisas till SM5BSZ:s hemsida. Det är utvecklat i Linux, och i stort sett all information förutsätter att programmet är komplierat på datorn det körs, och att man är inloggad som "root". Användargränssnittet är dock lika i Windows.
Information om VLF-sändaren finns på SAQ:s hemsida
73 /Jan, SM4HFI